Sedan jag såg rådjuret med sina kid har jag inte sprayat med det syntetiska vargurin jag köpte för att hålla rådjur borta. Jag ville så gärna få se dem igen. Den önskan gick i uppfyllelse för nu har de varit här flera gånger om.
Eftersom mamman inte räds människor gör inte hennes kid det heller.
Det är fantastiskt att kunna se dem så nära. De är otroligt söta!
Men jag undrar hur det står till med dem nu. För ett par dagar sedan hördes höga skrik från trädgården. Från balkongen kunde jag se att det var ett ensamt kid som skrek efter sin mamma, men ingen kom. Efter en stund gick kidet in i buskarna där jag vet att de brukar vila tillsammans och sen blev det tyst, därför antog jag att de hittat varann. Men så härom dagen kom mamman på besök med endast ett kid i följe.
Håller tummarna för att allt gått bra. Jag har blivit väldigt fäst vid dem.
Så fäst att jag inte bryr mig om att deras mamma betar i trädgårdens rabatter…
