Igår kväll när jag och Lilla B borstade tänderna märkte vi att någon tittade på oss.
Det var råbocken som stod på berget bakom huset och spanade.
Jag njuter av att se ett så vackert djur och egentligen är det fantastiskt att kunna ha honom så nära, men så finns tyvärr nackdelarna också. Att rådjuren äter på växterna i trädgården, har jag hör och häpna, faktiskt lyckats förlika mig med. Det finns ändå så mycket som de inte äter. Men så är det, det här med fästingarna. Suck, säger jag, för igår fick jag tre nya fästingar. Och det är rådjuren som levererar dem.
I morse var det så dags för en ny påhälsning på berget. Denna gången en rådjursdam, och jag tog många fina foton av henne. Vilken skönhet! Hon är ju så söt att man smälter när man ser henne. Men i uppförstorad närbild ser man också alla fästingar hon har i pälsen. Stackare. Jag skulle så gärna vilja hjälpa henne bli av med dem, men det går ju så klart inte. Och jag vill inte ha fler fästingleveranser till trädgården, så jag gör ett nytt försök att bli av med rådjuren istället. Jag ska använda mig av syntetiskt vargurin. Det ska bli väldigt spännande att se hur det går.
