Dahlia ‘Café au Lait’
Favoritdahlian blommade länge, länge, länge. Hon dansade i ljuset, levde och frodades. Jag gladdes varje gång jag såg henne. Jag kände festen som rörde sig i hennes aura.
Tillslut kom frosten. Jag kunde känna hennes trötthet. Den gjorde ont. Det gör den när man stelnat.
Igår lade jag det som fanns kvar av henne att vila i förrådsboden. Där i mörkret får knölen ligga gömd och vänta på bättre tider. Tids nog kommer ljuset och värmen tillbaka. Då vaknar den trötta knölen till liv igen, som den alltid gör.
