Så här års brukar jag sätta mina sista höstlök. I år har det inte blivit mycket till löksättning. Jag har saknat det en del, men samtidigt inte. Var jag än gräver i jorden finns det redan lökar. Det får helt enkelt inte plats fler.
När jag känner saknaden efter lökplantering, tänker jag på att jorden redan vilar på en skatt. Och den är verkligen proppfull. Glömmer jag bort mig är det bara att gräva lite i jorden, så dyker lökarna upp.
I höstfixet ingår en del delning av perenner och flyttning av självsådda plantor. Så nog har jag sett hur det ser ut nere i jorden. Och jag kan avslöja att redan nu har lökarna börjat växa. Men de vet lika bra som jag att de ska vila lite först, innan de tittar upp ur marken. Men tänk, nu är det ändå bara några månader kvar tills lökväxtblomning. Underbart!
