I skuggrabatten framför muminhuset har våren inte visat sig än, med undantag för några snödroppar. Men i det varma solgasset mot berget bakom, har en minst sagt välkommen blomma tittat upp. Förra våren planterade jag en blåsippa där, men jag vågade inte hoppas på för mycket. Igår upptäckte Lilla B det underbara. Blåsippan lever – och den blommar!
Blåsippa Hepatica nobilis
Man får inte gräva upp blåsippor i naturen, men plantor finns att köpa i växtbutikerna som tur är. Alla som har orörda platser i trädgården kan göra ett försök. Jag lovar att det är en sann glädje när det lyckas. Nu har jag varit och tittat på de små blommorna flera gånger. Varje gång jag ser dem blir jag lika glad. I Mumindalens orörda jord, bland gräs och löv trivs den lilla sippan. Jag hoppas den står kvar där så länge jag lever, och långt, långt därefter.
Syster Blåsippa
Förra våren målade jag Syster Blåsippa. Då var hon en efterlängtad drömblomma. Tänk om jag bara vetat att hon skulle visa sig i trädgården bara ett år senare. Välkommen till Mumindalen Syster Blåsippa!
