Jag täckodlar i mina rabatter och köksland. Jag ser alltså till att jorden är täck med organiskt material. Täckmaterialet jag använder är sånt som blir över i trädgården. Det kan vara gräsklipp, löv, eller andra växtrester. Fördelarna med att täckodla är många. Jord och växter mår bättre och det är inte så konstigt när man tänker efter. En naken jord är ett onaturligt tillstånd och inget man ser i naturen. Så fort en jordyta i det vilda av någon anledning blivit bar tar växtligheten över. När man täcker jorden i trädgården blir den mindre känslig för uttorkning och man bidrar till att smådjuren som arbetar där nere trivs. De gör små, små gångar i marken som gör jorden lucker och nödvändigt syre förs ner till växternas rötter. När smådjuren jobbar med att bryta ner täckmaterialet gödslas också jorden. Förutom det pågår förstås en ständig jordförbättring som på det mest underbara sätt ökar mullhalten i jorden. Och sist men inte minst, täcket hindrar ogräs från att gro. Fast det var inte riktigt sant… Fördelarna är i sanningens namn ännu fler än de jag räknade upp, men fortsätter jag nu tycker ni att jag tjatar…
Dahlian ‘Cafe au Lait’ är ljuvt champagnefärgad och njuter av ett tjockt täcke runt fötterna.
Dahlior tillhör de växter som påverkas extra positivt av täckodling. De älskar fukten och den extra gödning de får. Men hur går det då med sniglarna tänker kanske en del? Sniglar gynnas ju av mörkt fuktiga gömställen och ofta läser man att man måste glömma allt vad täckodling heter om man har mördarsniglar i sin trädgård. Det hävdas att allt skräp som ligger på marken borde rensas bort och slängas. Jag menar precis tvärt om! Jag har massor av sniglar här. När jag började anlägga trädgården hatade jag dem. Det kändes som om jag knappt gjorde annat än jagade dem med sax. Vidrigt var det och stämningen mellan mig och växterna blev dålig av all snigelirritation. Nu är kriget slut och sniglarna bor i det mysiga täckmaterialet. De har visat sig att sniglarna i stort sett låter alla mina växter vara så länge de kan äta gräsklipp och annat. Sniglar föredrar nämligen halvförmultnat växtmaterial före färskt.
I sommar har jag haft ett par trädgårdsbesök då jag gjort lite extra fint. Jag städade bort täckmaterialet för att det skulle se lite prydligare ut. Var gång jag tagit bort täcket fick jag tokmycket snigelskador på växterna. En av mina dahlior blev så luggsliten att man ville gråta av dess åsyn och med detta insåg jag hur bra täckodling är för att minska ätskador från just sniglar. Det hela handlar istället om inställning. Om man kan acceptera att sniglar finns och ha trädgården tillsammans med dem går allt mycket lättare. Att helt försöka utrota dem är lönlöst. Självklart klipper jag en och annan snigel när vi råkas och jag sprider också ut snigelpellets baserat på järnsulfat för att hålla beståndet nere. Järnsulfat är inte farligt för andra djur och godkänt i ekologisk odling. Men kriget mellan sniglarna och mig anser jag ändå som avslutat. Nu arbetar sniglarna och jag sida vid sida. De hjälper mig ju faktiskt med den viktiga nedbrytningsprocessen.
Det här blev egentligen ett alldeles för långt inlägg här på bloggen, men jag tycker det är viktigt att ibland säga ett sanningens ord om alla de botaniska påståenden som florerar i tidningar och böcker och som inte stämmer. Ok, det är sant att sniglar trivs i täckodling. Men vad gör det att de trivs när de ändå slutar äta våra blommor? Det är väl det som är huvudsaken?
