Det måste vara underbart att vara morgonmänniska. För det är på morgonen trädgården är som vackrast. När ljuset faller mjukt och får bladen att skimra. Men är man helt slut de tidiga timmarna är det svårt att uppskatta allt det fina fullt ut. Tur är det om man har en kamera. Då kan mitt i tröttheten försöka fånga känslan på bild istället.
Man kan gå runt som i ett töcken och knäppa en bild här och där. När man sedan vaknat till liv har man ju i alla fall sina morgonbilder kvar. Vattendroppar som gnistrar i ljuset och en skata som sov på ens bänk. Den var nog lika trött som jag.
