Vintern har regnat bort och bara mörkret finns kvar. De senaste dagarna har känts ovanligt tunga och tröttsamma. Sådana där dagar då man helst skulle vilja slippa både sig själv och allting runt omkring är det extra skönt att måla. När man arbetar med pennor och färg skapas en annan värld som det är vilsamt att vara i. Där kan man själv bestämma hur allt ska va. Och kan bilderna inspirera någon mer än en själv känns det ännu bättre. Lilla B är inte sen att hänga på i skapandet. I går kväll tecknade hon av en kaktus som står i köksfönstret. Under arbetets gång hörde jag hur hon småpratade med den. Sånt gör mig glad. Och även om vintermörkret kan vara tärande så skulle jag faktiskt inte vilja vara utan det. Ofta är det just ur sådan torftighet som kreativitet föds.
