Ett litet knytt
När Lilla B började på dagis ändrades hennes inställning till trädgårdens alla småkryp radikalt. Från att de små varelserna varit både intressanta och roliga förvandlades de plötsligt till äckliga och farliga. Istället för att titta närmre på dem som hon gjort när hon var mindre började hon istället att skrika och flaxa med armarna var gång en insekt dök upp. Andra hade tydligen gjort så och visat att man skulle tycka illa om dem. Säkert lär sig barnen en hel del bra i förskolan också men sånt här blir jag bara så trött på. Nu har vi haft semester några veckor och jag har försökt ta det här beteendet ur henne. Jag har förklarat att alla småkryp faktiskt har en mening. Många av dem gör enormt stor nytta i trädgården. De äter löss, pollinerar och skapar tillsammans med allt annat balans i systemet mellan växter och jord. Ofta är de klädda i de mest fantasifulla dräkter och kan vara hur häftiga som helst!
Lilla B i trädgården.
För ett par veckor sedan hände en ganska komisk grej. Efter att Lilla B fått en skrikanfall över något litet kryp gick hon upp till sin lekstuga för att göra något. Strax därpå kom hon tillbaka. Hon förklarade att det låg en orm bakom stugan och var minst sagt glad och uppspelt. Hon frågade om hon fick ta den, för hon ville göra som Tasha Tudor som en gång haft en tam snok. Jag förklarade att man inte får lov att ta ormar, men följde så klart med henne tillbaka för att se vad det var hon hittat. Det visade sig vara en kopparödla. Jag tänkte att ormar har de nog inte på dagis för då hade hon säkert fått lära sig att vara rädd för dem också.
