Nu har det hänt! Nu är de här. Rådjuret med den förut så stora magen har fått sina kid. Jag har tänkt mycket och undrat hur det skulle gå. Undrat om jag skulle få se ungarna och om allt skulle gå bra. Så i morse, en stor upplevelse. Jag stod gömd bakom trädgårdens höga avenbokshäck. Alldeles nära och i lugn och ro kunde jag se miraklen i det höga gräset. Precis så som jag drömt om. Allt var stilla. Allt blev glömt. Klockan stannade. Tänk att det kan finnas något så fint. Små, små rådjur i högt sommargräs omslutna av mjuk morgondimma. Det riktigt kändes hur allting runt omkring tyckte om dem, det gamla äppelträdet, fåglarna som sjöng och hela sommaren.
På sidorna har de vita prickar. Tätt följer de sin stolta mamma.
Så fumligt med kameran. Önskar jag kunde visa bättre bilder. Men det är svårt att hålla kamera och samtidigt vika grenar åt sidan. Ni får i alla fall en glimt. Jag blev så glad när jag såg dem. Naturen är fantastisk. Särskilt när nytt föds, gror eller slår ut. Trädgården är en del av det mirakel som vi delar med allt annat. Det är lätt att bli barnsligt högtidlig när man får vara med om sådant här, tacksam och tolerant.
