Det känns skönt att gräva i jorden när man är ledsen. Men idag orkar jag inte ens det. Igår lämnade min äldsta katt livet för att flyga till himlen och det tog på krafterna. Det kom inte som en överraskning för jag visste att det var på gång, ändå känns saknad och sorg. När man haft ett djur länge blir det tomt på ett speciellt sätt när de lämnar.
Smilla och Svartling
Nu har jag bara min svarta katt kvar, han saknar sin vän liksom jag. Han ropar och letar i huset och det gör mig så ledsen. Livet går upp och ner, ibland lite mer än vanligt. Men som trädgårdsmänniska kan man hitta tröst i vetskapen om att livet alltid går vidare. Så även för min lilla Smilla. Nu är hon inte sjuk längre och jag såg ljuset inom mig när hon blev fri, frisk och lekfull igen. Det var en fin upplevelse i det svåra. Nu kan hon besöka oss när hon vill och leva ett nytt liv på andra sidan.
Det känns extra bra att en läkande vår är på intåg. Jag längtar efter pingstliljorna som ger mig ny kraft och påskliljorna som gör mig glad. Häromdagen grävde jag upp några små påskliljor och satte i en kruka. Idag blommar de så fint här inne i värmen och påminner om att pånyttfödelsen alltid finns inom räckhåll.
