I år täckodlar jag inte i rabatterna, därav ogräsinvasionen. Förra året vid den här tiden kunde jag luta mig tillbaka och konstatera att täckodling är extremt bra lösning om man vill göra annat än att rensa. Jag hade lagt ett mycket tjockt lager löv över jorden på hösten. Lövtäcket var otroligt effektivt att hålla ogräs borta. Jag var så innerligt nöjd. Och ännu nöjdare blev jag när torkan kom och jag insåg att täcket höll kvar fukten också, så jag dessutom inte behövde slösa vatten. Men så hände något. Jag började få fästingar, och det varenda gång jag gick ut. Först ville jag inte inse att det kunde ha med löven att göra, men tillslut var jag tvungen att tänka om.
Hurdalsros
Nu är fästingproblemet försvunnet. Fästingar vill ha en fuktig miljö och de gillar lågt sittande grenar, därför har jag klippt av de lägsta grenarna på rosorna och inget nytt täcke läggs. Luft kommer in i rabatterna och torkar upp. Dessutom har jag glesat ut bland växterna så det bildats en del öppnare partier. Det känns lite trist att sluta täckodla i stor omfattning eftersom det är bra på så många sätt, men gräsklippet sprider jag fortfarande. Det äts upp av marken fortare än kvickt och ger fin och bra näring. Dessutom minskar snigelskadorna. Gräsklipp runt det man vill skydda är toppenbra!
Kan tro att maskarna är besvikna i år. De älskar ju täckodling. Men så har de ju komposten där de kan bo. Jag fortsätter min rensning och påminner mig om att fästingarna kanske ändå var bra, för nu får jag ju rensa ogräs igen, som jag faktiskt, om ärligheten ska fram, tycker är mysigt och kul. Det skingrar min tankar, får mig lugn, och efteråt ser det väldigt prydligt ut. Nu har jag en ursäkt och anledning att inte tvätta fönster, jag måste ju rensa!
