I knölbegonians kruka ligger gamla skärvor.
När man gräver i marken runt gamla hus stöter man inte sällan på gamla porslinsskärvor. Förr i tiden grävdes sådant ner, för då åkte inte folk till tippen så som vi gör idag. I jorden runt vårt hus har jag hittat massor av skärvor och ibland har de jättefina mönster. Jag tycker det är spännande och brukar tänka på vad skärvan varit, kanske en tallrik eller skål. Någonting gör att det är svårt att kasta de här skärvorna så ofta hamnar de i jackfickor eller som här i en kruka. Antagligen bär de små skärvorna på minnen som tillhör huset. Minnen som vill stanna kvar och kanske ska jag ta och samla ihop skärvorna jag hittat och limma fast dem på en tavla så att de tillsammans bildar ett nytt fint mönster.