Förra sommaren var det frodigt värre i grönsakslandet. Det vällde och svällde och lyckan var stor. Men som vanligt var jag bättre på att odla än att äta. Om jag bara slapp laga maten hade det gått bättre. För när det är trädgårdsväder vill jag vara ute bland växterna, inte inne i köket. När man odlar grönsaker blir det ofta mycket som måste tas om hand. Och det går inte att vänta för länge, för då bli grönsakerna träiga.
Nu är jag glad att jag tog så många kort på förra årets odling. Jag njuter verkligen av bilderna på grönsakerna som jag tycker så mycket om. Men jag ångrar inte mitt beslut att odla sommarblommor på den här platsen i år. Det kommer nog bli riktigt bra när det blir färdigt. Men vet ni vad, jag har upptäckt något.
Dillen som växte i förra årets köksland har gett upphov till massvis av småsöta babydillplantor. Ärtor har också grott, och krasse. Och potatisarna som gömde sig i jorden, när jag grävde upp de större familjemedlemmarna, har börjat växa på nytt. Dessutom har jag stött på flera självsådda tomatplantor. Och så har jag hittat något som liknar kål, osäkert vilken kål, men det ger sig när den blir större. De grönsaker som uppenbarligen inte vill sluta växa här får självklart stanna kvar. Jag blir jätteglad att träffa dem igen! Vilken härlig bonus.
