Rådjuren trivs bland blommor och blad precis som jag. Jämt håller de till på berget bakom huset. Tror nästan man kan säga att de bor där. De har ju klart inget bo som andra djur, men berget är i alla fall en av deras mer fasta punkter. Jag är glad för det för jag njuter av att se så vackra djur riktigt nära. Snart blir de fler. Ser ni så stor magen är? Snart kommer ungarna, och jag hoppas hon stannar här då, för dem vill jag så väldigt gärna titta närmre på. Det underbara är att nere i trädgården står växterna orörda, åtminstone än så länge. Efter att jag sprayat syntetiskt vargurin på penséerna fick de stå kvar. Nu har jag både rådjur och penséer och jag vill faktiskt inte vara utan någotdera.
Det finns annat att äta än blommor och knoppar. Lönnarnas späda skott smakar gott för ett rådjur och dem får hon gärna ta. De är ju ändå sådant som ska klippas bort. Nu kan jag till och med påstå att hon hjälper mig i trädgårdsarbetet. En sötare grensax får man leta efter. Visst är hon fin!
