När man rensar ogräs handlar det om att se och välja. Man måste ju bestämma sig för vad som ska få växa kvar och inte. När allt växer i en svällande vällande fart är det lätt att få brått. Skyffeljärnet ilar över jorden, men stopp, det är precis just då man ska sätta på sig sina bästa glasögon och sträcka sin längsta giraffhals djupt in under grönskan. För där, mellan maskrosblad, snärjmåra och svinmålla finns bedårande smågrönt som man kanske vill spara.
Ju mer tid man spenderar med fingrarna i jorden, desto bättre blir man på att känna igen det man odlar i sina allra minsta stadier. En trädgårdsmänniskas gröna blick blir skarpare med åren. Det blir roligare och roligare att se och upptäcka allt smått som gror. Man gläds över vintergäck som sått sig och växer upp som mikroskopiska palmer ur jorden. Man jublar över alla de små gröna som liknar plocksallad i miniatyr, man vet att de är förklädd vallmo. I den lilla, lilla världen gror morgondagens blivande trädgårdsstjärnor.
