Hastigt och lustigt kom vintern och hälsade på.
Påskliljorna fick en hatt av snö.
Igår kväll medan det fortfarande var ljust ute överraskade ett kraftigt och oväntat snöväder. Stora flingor bäddade snabbt in varenda liten gren. När mörkret lagt sig såg det ut som mysig jul när man tittade ut. Egentligen vill man väl inte ha snö nu när våren är här, men jag kunde ändå inte låta bli att tycka om det i alla fall. Det var så vackert att jag gick en runda med kameran och njöt av flingorna som yrde i gatljusen. Jag förstod ju att snön inte skulle bli långvarig.
På morgonen var det spännande att se om vintern stannat kvar. Det hade den, men det var tydligt hur våren kom ikapp. Det töade och droppade in i minsta skrymsle och vrå. Narcisserna ruskade bort sina hattar av snö och allt mer av vårens färger tittade så piggt fram igen. Extra härligt var det att se den nygröna daggkåpan smälta fram ur snön.
Men de stackars hyacinterna klagade. Det är så tunga i sig själva att de inte orkar med snö. Många av dem hade lagt sig utefter marken för att invänta bättre tider. Det såg så jobbigt ut att jag tyckte riktigt synd om dem.
Men så, bara några timmar senare var vartenda spår av vintern borttrollat. Snön kändes som en flyktig dröm och påskliljor och sippor log i vårsolen. Hyacinterna drog en lättnadens suck, och jag började så smått att städa i trädgårdsboden.
