Det går inte att ta miste på att rabarbern liksom jag älskar den tidiga våren. Den växer och utvecklas i raketfart. Sedan den först började synas till, en bit under jordytan, för att jag inte kan låta bli att krafsa efter den första knoppen, har jag och Lilla B hållit ett öga på den. Rabarberns vårskrynkliga blad är något utöver det vanliga och något jag inte gärna missar.
