I år verkar vintern inte vilja ge upp. Ett tjockt snötäcke vilar över en tungt sovande trädgård. Allt är stilla, som i ett vakuum. Tittar man sig omkring tror man att tiden står stilla, men jag vet något, trädgården gömmer en hemlighet.
Snödroppe Helianthus galanthus
Under snön står de, snödropparna. Innan snön återigen begravde dem fanns de inte så många, men så för en vecka sedan fick jag se att de i hemlighet blivit fler under snön. Farmor önskade sig blommor från trädgården på kistan. Valet blev lätt. Just nu finns bara snödroppar. Men det var inte enkelt att plocka dem. Jag fick bära många kannor varmt vatten för att smälta snön så att jag kunde lossa dem från marken. Sedan satte jag dem i små vaser inomhus för att de skulle slå ut. Jag visste inte om de skulle klara chocken av det varma vattnet i kylan. Men snödroppar är starka. De visade tydligt att de ville vara med på begravningen. Kanske visste de att de var viktiga?
Snödroppar är inte vilka blommor som helst. De är utsedda att förvandla vinter till vår, mörker till ljus och trötthet till nyvunnen styrka. Med pånyttfödelsens hoppfulla energier kan de väcka den tröttaste människa till liv. De ville mer än gärna skänka nytt liv åt lilla fina farmor och visa vägen mot ljuset.
