Gammaldags buskros ‘Hurdal’
De senaste dagarna har jag varit mycket i trädgården, tänkt, rensat och klippt. När jag satte igång, då häromdagen, var jag ganska “ur balans.” Men som vanligt blev det bättre och bättre ju fler timmar jag spenderat i växternas närhet. Kom att tänka på en dag för några år sedan när jag inte alls mådde så särskilt bra. Vi gick en promenad i skogen där det ligger en gammal stuga där något öppnat ett café. Vi gick in och förvånades över alla häxdockor som hängde i taket. De var handgjorda, beställda från England och de flesta gick att köpa. Länge, länge studerade jag häxorna, för jag bestämde mig på direkten att jag ville köpa en. Inte förrän jag valt ut en speciell häxa såg jag att varje docka bar på ett budskap, en textad lapp som var knuten vid häxans kropp. På min stod det: Tiden är bara en illusion.
Luktpion Paeonia lactiflora ‘Sarah Bernhardt’
Sedan några år hänger min häxa upphängt i taket på glasverandan så att hon kan blicka ut över trädgården. Hennes budskap, tiden är bara en illusion, har jag tänkt och känt på mycket. Och jag tror kanske att det var en mening med att jag skulle välja just den dockan. Många av växterna jag odlar bär på historier. Jag tycker om att tänka på det. Och jag tycker om att tänka på hur människor levt före mig, och hur de kommer leva efter mig. Vi blommor och människor är detsamma nu som då. Bara tiderna förändras. Kanske tiden är en illusion? Om den är det luras vi av vår tid. Om tiden är en illusion får vi större valmöjlighet och acceptans för våra liv. Och inte minst, vi kan strunta i vår egen dödlighet…
…för allting fortsätter på andra sidan förvandlingen. Den förunderliga förvandlingen som kallas kompost. Sen kommer våren, uppståndelsen. Och sommaren med blommor och ljus. Det är märkligt nära inpå livet man kan komma i en trädgård. Man får lugnet och man får visheten, att tiden nog faktiskt bara är en illusion. Ingenting är nytt under solen. Allt är för evigt.
