Jag och mamma julen 1983.
fylldes av färg, glitter, fantasi och god mat. Pyntet jag älskade ordnade mamma. Den lika goda maten stod pappa för. Det var en spännande tid som påverkade mig positivt och gav fina minnen. Jag upplevde julen som en förtrollad sagovärld som blev verklighet en gång om året. Jag fick en speciell känsla som även nu infaller sig hos mig under julveckorna. Den känslan är jag glad att jag fortfarande får. Jag har förstått att inte alla känner så som vuxna. Jag trodde på tomten ovanligt länge (det känns som om jag fortfarande gör det på sätt och vis) och jag tyckte om att allting kändes så annorlunda när mamma plockade fram pyntet. Som på en teater där man byter kuliss. Historien blir till något nytt, ändå är det fortfarande samma teater.
Från vårt hus såg vi en vacker utsikt över natur och havet.
Julen firades alltid hemma. Varje år var julen lika dan. Det tyckte jag om den för. Jag visste exakt hur det skulle bli. Det fanns en trygghet i det som gjorde att julen kändes lugn och fridfull. Naturen runt omkring gav stillhet och ro. Jularna fick min fantasi att växa och jag kommer ihåg hur jag ofta funderade på tomtar och så. Än idag dagdrömmer jag mer på julen än under resten av året.
Huset vi bodde i var litet. Det bidrog till att julkänslan blev mysig och kompakt.var varmt röda. Kanske är det därför jag valt att ha det så i mitt julhem som vuxen.
Att tillverka saker med händerna, pyssla, leka med färg, fantasi och blommor är det som gör att jag tycker så mycket om julen. Det är de sakerna jag väljer att tänka på när julen ligger för våra fötter. För som vi alla vet finns det en hel hop med andra betydligt tråkigare saker som också kan följa med högtiden. I mitt liv som det är nu försöker jag radera det vi kallar för julstress, alla måsten, dåliga relationer som gör att man blir extra sårad bara för att det är jul, omgivningens krav och allt det där.
När jag var liten tyckte jag julgranen var något av det mest fantastiska jag hade upplevt. Det tycker jag än idag.
Under julveckorna vill jag dra jag mig tillbaka till känslan av den magiskt skimrande jul som jag upptäckte under barndomen. När jag kunde titta på en klarröd julgranskula som speglade rummet runtomkring och gjorde spegelbilden varm och förtrollande vacker. Hur jag lekte utomhus när det började skymma, när man kunde sig se tomtar i mörka vrår eller bara njöt av alla goda dofter som spred sig från köket. Och jag hoppas att alla ni andra vuxna där ute väljer att stundtals plocka fram barnet inom er under julen, för jag är övertygad om att det blir roligare då. Barnens värld är en fin värld.
