Våren 2011
För några år sedan rådjurssäkrade jag inte trädgården ett enda dugg. Ändå fick tulpanerna vara ifred. Anledningen var att jag då hade en hund som kissade i trädgården varje dag. Rådjur flyr urin som påminner dem om rovdjur. När hunden inte längre fanns kvar kom rådjuren som ett brev på posten. Men med blodmjöl, luktkuddar och cd-skivor lyckades jag bli av med dem. Det fungerade bra ända tills…
…den här killen dök upp. Han härjade i mina rabatter under flera veckors tid och skrämdes inte av någonting. Inte ens för mig! Jag vet fortfarande inte inte varför han var så tam. Nu äter han i alla fall inte mer här. Men han finns i närheten. Jag såg honom senast för en vecka sedan uppe på berget bakom huset.
Jag får till och med ha mina penséer ifred! Nu undrar ni säkert vad jag gjort. Jo, jag vattnar med guldvatten, (urin utspätt med nio delar vatten.) Jag vet inte vad som är bäst. Att det är gratis? Att guldvatten innehåller en perfekt sammansättning av näringsämnen för växterna? Eller att det skämmer rådjuren? Eftersom man späder med vatten luktar det dessutom ingenting! Bara ett rådjur kan känna det. Tycka vad man tycka vill om guldvatten. Men inte är det väl märkvärdigare än att slänga hönsskit och kogödsel runt sina blommor?
