Att förstå sig på växter är en sak. Att förstå sig på människor är något helt annat. En blomma kan se mörk och farlig ut, men man vet att man alltid kan lita på henne. Hon kommer inte att hitta på något taskigt eller oförklarligt. Tänk om det kunde vara så med oss människor också. Då hade världen kunnat sett ut på ett helt annat sätt.
Det har hänt något fantastiskt i mitt liv. Jag har fått ytterligare en trädgård att ta hand om. Förälskelsen till den nya jorden är stor. Vi har köpt ett sommarhus och nu i dagarna fick vi nycklarna till vårt andra hem. Ulla som sålde huset är sjuk och kunde inte själv delta på sista mötet med mäklaren så Rigmor, som hjälpt Ulla med gräsklippning och flyttstäd skulle möta oss för att avsluta affären. När vi träffade Rigmor slog hon ut med armarna och hälsade oss välkomna till orten. Jag berättade att jag är uppvuxen där och att det kändes skönt att komma hem. Huset köpte vi möblerat och inne på mäklarens kontor gick vi igenom allt som skulle ingå. Då utbrister Rigmor att “gardinerna finns inte längre kvar!” “Va?” säger jag och känner hur luften liksom går ur mig. Rigmor fortsätter “dem har jag slängt allihopa! De var inget att spara på. De var i så dåligt skick”. Chocken som kom efter att Rigmor sagt detta skapade ett konstigt vakuum. Det var svårt att hitta ord. Gardinerna i huset var något utöver det vanliga och jag hade varit så lycklig över att få dem. Två gånger hade vi varit i huset och tittat på de fina gardinerna som matchade tapeter och prydnadskuddar som fanns i nästan alla rum. Jag frågade Rigmor om gardinerna gick att få tillbaka. Det gick inte för de ligger på tippen sa hon. Det kändes som att få ett slag i ansiktet som inte gick att besvara. Vad skulle man säga?? Rigmor sa att det inte heller gick att ringa Ulla för att hon är för sjuk och för trött. Att Rigmor snott gardinerna för att ha dem själv eller sälja dem var helt uppenbart med tanke på hur fina de var. Rigmor visste inte att jag varit i huset i somras och tittat på gardiner och saker tillsammans med Ulla, så hon tänkte nog att hon kunde lura mig genom att hitta på att gardinerna var trasiga och behövdes slängas när mäklaren nämnde dem på mötet.
Efter mötet hos mäklaren åkte vi till huset. Där väntade nästa chock. Rigmor hade inte bara tagit alla gardiner. Hon hade även snott mattor, alla till gardinerna matchande finkuddar, gardinstänger m.m och till och med monterat ned varenda blomlåda runt hela huset. Det var så obehagligt och tråkigt att se att det började sticka i hela kroppen på mig. Vi ringde Ulla trots att Rigmor sagt att det inte gick att nå henne. Hon måste ju ändå få veta vad Rigmor gjort. Ulla var trött av den strålningsbehandling hon varje dag får och det kändes för djävligt att behöva berätta om allt Rigmor snott. Ulla blev precis som oss chockad och väldigt ledsen. Ulla ville att sakerna i huset skulle få stanna där. Hon ansåg att de tillhörde huset, och var så glad att vi ville ta över dem efter henne. Huset som är 200 år gammalt har liksom en egen själ. Ulla hade lagt ner mycket jobb på att hitta saker som passade in i den gamla miljön. Hon hade gett Rigmor ett stort förtroende och känt henne under en längre tid. I en sådan relation känns det så klart extra hemskt att bli lurad och bestulen. På natten hade jag svårt att sova. Jag vaknade flera gånger, mådde skit och tittade på alla foton jag har på rummen från huset där man kan se allt vad Rigmor snott under flyttstädningen. Rigmor är en kvinna som det absolut inte går någon nöd på. Det finns ingen anledning för henne att stjäla. Jag tänkte att jag kan ju jag åka till hennes trädgård för jag vet precis var hon bor, gräva upp vad jag vill ha där och plantera hos mig i min nya trädgård. Undrar vad hon hade sagt då? Det är ju så hon gjort mot oss.
