Maskrosflicka
Maskrosorna är alltid lika tuffa och tåliga. De gror och växer helt på egen hand. I våra trädgårdar är de ständigt jagade, fast egentligen är de minst lika fina som kulturväxterna. Så här i maskrostider är det lätt att bli less på allt rens som måste göras. Ibland blir man irriterad. Man undrar varför i hela fridens namn tusentals maskrosfrön jämt måste landa där man odlar. För att påminna mig själv om att jag ska vara glad över att maskrosor finns målade jag maskrosflickan. För tänk vad tomt det skulle vara om inte maskrosorna lyste gula längs vägkanterna. Vi ska vara glada att blommor som maskrosor finns. De är sådana som de som sätter guldkant på, och förgyller platser där andra inte orkar växa.
