Jag är en fästingmagnet. Vistas jag i naturen kryllar jag snart av fästingar och jag hatar dem så in i helvetiii mycket! Många stör sig på mygg, getingar, spindlar, ormar med flera, men dem bryr jag mig inte om. Det är som om all panik, äckel, stress och avsky har riktats mot ett enda djur i min hjärna, den j-vla fästingen! Så här är det. Igår fick jag tre fästingar på mig i trädgården. Tre fästingar i trädgården!! Och det kan tilläggas att det är första gången. Vampyrerna blir inte färre av att jag svär och fantiserar om att sätta eld på hela trädgården. Så vad kan jag göra då? Jo det här:
Allt högt gräs i kanterna måste trimmas bort. Synd, för jag gillar det vilda. Men hellre kortklippt än fästingar. Sedan måste gräsmattan klippas oftare. Att bara ta fram klipparen när det är absolut nödvändigt går alltså inte längre. Fästingar sitter på långa grässtrån och finns det inga sådana trivs de inte. Lövskog med buskig undervegetation är populärt. Fästingarna gillar skugga och fuktighet, så röjer man upp under buskage och klipper av lågt sittande grenar förstör man dess livsmiljö. För att ta död på de fästingar som redan finns i trädgården kan man kalka med pulverkalk. Då torkar fästingen ut och dör. Och för att skydda sig själv sägs det att det hjälper att äta rå vitlök, men jag vet i katten om det gör nån nytta på mig.
