Idag är det minus 15 grader ute. Rosorna i trädgården bugar under ett gigantiskt snötäcke, men i datorn ligger foton som visar hur de såg ut i somras. Och sommar blir det ju igen, tids nog.
En av mina bästa rosor är Ispahan. Det är en buskros med stora rosa blommor. Den är härdig, lättskött och drabbas sällan av sjukdom. Ispahan är en ros med själ. Det kan jag påstå eftersom den har personlighet och charm. Inte alla rosor har det, särskilt inte nyare sorter. Ispahans blommor doftar friskt och bladverket är matt grönt. Den antas ha persiskt ursprung och finns dokumenterad i odling före 1832.
En av de bästa egenskaperna Ispahan har, är att blommorna tål regn. Många rosor klibbar ihop och ruttnar vid våt väderlek och det är så skönt och tacksamt med dem som inte gör det.
Ispahan har också en relativt lång blomningstid. Hos mig brukar den slå ut strax efter midsommar och blomma ända till slutet av juli. Den remonterar inte, men istället är blomningen hänförande i sin riklighet. Har man inte Ispahan i sin trädgård kan det vara en god idé att skriva upp den på sin önskelista.
