Gråmulna novemberdagar sveper mörker och dimma över trädgården. Allt är stilla. I detta lugn och kanske ska man också kalla det torftighet som senhösten innebär träder till och med de allra minsta detaljer fram. Nu lägger man märke till sådant där som annars faller i glömska.
Det lilla stamkörsbärsträdet Prunus ‘Kojou-No-Mai’s vackra grenar har blivit synliga när löven ramlat av. Spindlarna har vävt broar i trädets grenverk och i det höstsvaga ljuset framträder väven som om den var en silvertrådsgirlang.
Också björkens grenar har senhöstpyntats. Men här är det regnet som varit framme. Hundratals små blänkande vattenpärlor avspeglar de sista löven innan de faller till marken.
