Hos farmor

Farmors hus står inte längre kvar. Ändå kan jag hälsa på precis när jag vill. För i mitt minne är allt som det brukade. Den röda klätterrosen möter fortfarande blåregnet på gavelns topp och blommorna frodas i landen. Vad man sett är vad man fått och de minnen man väljer att spara kan ingen ta ifrån en. De bildar en inre värld där man kan resa utom tid och rum precis så som man själv vill. För några dagar sedan glimtade farmors hus och trädgård fram när jag målade. Det kändes fint och roligt och det var ett härligt besök i minnet.