Igår plockade jag fram tomtarna. Kanske var det lite tidigt men jag trivs aldrig så bra i deras sällskap som veckorna före jul. Jag ställde dem på en prydlig rad i fönstret. De såg så fina ut med sina röda luvor i skenet från adventsljusstaken strax intill. Några timmar senare föll första snön. Eller rättare sagt, vräkte och yrde, för det blåste rejält på kvällen. Nu på morgonen när jag gick min promenad var skogen vackert vintervit och flera stora träd hade blåst omkull. Det finns massor av döda och halvruttna träd i min promenadskog till hackspettarna och många andra djurs stora lycka. Men när det stormar finns det kanske bättre promenadvägar att välja. Ingen människa hade gått på stigen före mig. Det kunde jag se på den orörda snön. Men det fanns fotspår från något annat. Det såg ut som om en ensam hund vandrat samma väg före mig. Det var räven.
