I morse när jag gick för att slänga soporna var det som att kliva in i en ny värld. Nu har sommaren kommit! Och eftersom jag varit inne några dar på grund av förkylningsinfluensa har jag inte riktigt hängt med i vad som hänt i trädgården, och det är mycket vill jag lova. Det har regnat och det efterlängtade dropparna har hjälpt växterna att skjuta i höjden till makalösa höjder. Halvvägs till soptunnan träffade jag på en skönhet som nästan golvade mig. Det var violkungsljuset som skimrade i intensivt purpurviolett. Hon var så fin att jag fick rysningar längs ryggen, och det var inte flunsans verk. Jag kilade in efter kameran, och ja, alla kan väl se hur underbar hon är med sina långa vackra spiror.
Violkungsljus Verbascum phoeniceum ‘Violetta’
självsår sig precis som det vanliga, gula kungsljuset, men är också en perenn växt. Hon är helt fantastisk och väl värd att blomma i många fler trädgårdar än hon gör. Förutom att hon sprider sig tål hon förresten torka ganska bra, och det är ju inte dumt det heller.
