Pionvallmo Papaver somniferum
En vår för några år sedan sådde jag pionvallmofrön. Framåt sommaren blommade plantorna med stora violetta blommor. Jag blev så klart stormförtjust och nästa år ville jag testa ytterligare en färg.
Den andra sorten jag prövade att så var svart. De svarta är speciella på ett särskilt fint sätt tycker jag.
Pionvallmo är ettårig, men det märker man inte av eftersom de självsår sig. När de gör det bestämmer de själva vilken färg de vill ha. Numer har vallmon i min trädgård blivit så färgblandad att man inte blir förvånad över någonting. Helt nya varianter dyker upp. Ibland har de flera färger på en och samma blomma. I somras dök en konstig rödsvart blomma upp. Tyvärr tror jag inte att jag hann ta någon bild av den. Men jag döpte den till Dracula. Den såg vild och galen ut.
Ibland kan blommorna vara som finast underifrån. Det är sånt där man lägger märke till när man ligger på knä och rensar. Ur nya synvinklar blir bilden en helt annan, ändå är det samma blomma. Just de här vallmorna är mer himmelska än jordiska. Trots att de står med rötterna i marken svävar de som lätta moln över himlen.
