Ibland händer det att folk frågar om jag känner press över min trädgård, särskilt ofta frågar de som nästan aldrig är ute och väldigt ofta är bortresta. Jag förstår hur de tänker och förstår att de inte förstår. Vad jag än väljer att svara vet jag att det jag säger ändå inte kommer att nå fram. För de har inte lärt sig älska jorden, de har inte insett hur mycket en trädgård kan ge i upplevelse, kreativitet, kärlek och klokhet. Jag känner mig ledsen när jag tänker på dem och tycker synd om dem också. Kanske tycker och tänker de detsamma om mig? Men jag behöver inte packa väskan och fara härifrån som de. Jag längtar aldrig bort. Jag är nöjd. Jag behöver inte flyga till andra sidan jorden för att upptäcka och uppleva. Det stora och det lilla finns redan här, just nu, just här. Jag behöver inte leta efter något större, roligare eller bättre och det är väldigt skönt.har jag här.
Jag älskar min trädgård.
