Jag gjorde om trädgårdsängeln till julängel. Nu bär han en gloria av flätade videkvistar.
Sedan i våras har han suttit i en av mina rabatter, blickat ut över växtligheten och hållit ett vakande öga över allt som hänt. För ett par veckor sedan när jag som bäst höll på med höststädningen i trädgården fick jag rätt som det var se honom gråta. Luften var fuktig och blöt. Flera stora tårar trillade nedför hans kinder. Det kändes som om han läste mina tankar. Jag som planerade att lyfta in honom i förrådsboden för vintern. Då kom jag plötsligt på andra tankar. Han verkar ju trivas här ute, så varför inte låta honom fortsätta vara det? Jag hoppas och tror att han ska slippa frysa sönder.
Julros Helleborus niger
