Trädgården ligger stilla i fjolårsbrunt och fukt. En försiktig, men dock ganska påtaglig vårkänsla ligger i luften. Särskilt de stunder solen behagar titta fram. Och inte minst när man sänker blicken, för nu är det det riktigt små lökväxternas tid. Då gör man egentligen bäst i att krypa omkring på marken. Det är underifrån våren spirar först.
För var dag som går blir snödropparna allt fler.
Det är underbart att se allt fler individer i deras hoppfulla grupper.
Allt fler blir också medlemmarna i de glada vintergäcksfamiljerna.
Strandirisen har kapsejsat och ligger utslagen som ett stort brunt segel över rabatten. Hon ser fasligt trött och sliten ut, men tittar man närmre märker man snart att hon ruvar på en hemlighet. En underbar hemlighet som egentligen ropar efter att få komma fram i ljuset och avslöjas. Under allt det bruna spirar små pigga skott. Så fort det torkat upp någorlunda ska jag frisera henne så att den ljuvliga vårgröna frisyren kan växa fram.
Härligt är det också att hyacinterna börjat överraska med vårgrönt.
Och titta vad långt vissa narcisser har kommit!
Man kan till och med skönja knoppar i deras bladveck.
Grekisk krokus Crocus sieberi
Men det finaste av allt just nu är nog ändå det här. Det är så man smälter en smula när man ser den Grekiska krokusen visa färg om förvåren. Ett paradis håller på att väckas till liv.
