När värmen anlänt gror alla frön, även de oönskade. Känner ni igen bilden ovan? Jag har älskat den sedan jag var liten. Den finns med i bilderboken Blomsterfesten i täppan av Elsa Beskow. Jag brukar tänka på den bilden när ogräsen satt fart att växa i trädgården om vårarna. Då tycker jag lite synd om ogräsen, men jag vet ju samtidigt att de måste rensas ut för att kulturväxterna ska orka växa kvar. Rensningen i rabatterna hos mig brukar vara ett omfattande arbete. Jag tycker visserligen att det är roligt, men i trädgården finns så oändligt mycket mer att pyssla med. Och tiden brukar inte räcka till åt allt jag vill göra. Men hör och häpna, det gör den i år. Jag kan med glädje avslöja hur det kommer sig.
I höstas gick jag till en närliggande gångväg, som var överöst med höstlöv. Jag räfsade ihop några riktigt, riktigt stora högar. Sedan bar jag hem alltsammans till trädgården. Därefter spred jag ut ett tjockt lager löv över alla rabatter. Innan jag lade på lövmassorna hade jag noggrant rensat rent från allt ogräs, vilket är en enkel match på hösten när jorden är mjuk och porös. När jag såg omfattningen av hur mycket löv jag burit hem blev jag lite fundersam. Kanske skulle täcket bli för tjockt? På sina håll var lövtäcket mer än en decimeter djupt. Men så här i efterhand kan konstateras att täcket var av lagom tjocklek. Det hade till och med kunnat vara ännu tjockare. Täckningen av den bara jorden har medfört att i princip inte ett enda ogräs grott! Det översta jordlagret har också fått en fantastisk struktur av de multnade löven. Att vintern varit mild har förstås bidragit till att maskarna kunnat arbeta längre än vanligt. Nu återstår bara ett tunt lager. Lyfter jag på de få löv som ligger kvar möts jag av en härligt mustig jorddoft som gör mig lycklig ända in i själen.
Så här lätt och fint tittar lökväxterna upp ur lövtäcket. Hädanefter kommer jag alltid att täcka rabatterna med en rejäl lövfilt om höstarna. Tiden jag får över av utebliven ogräsrensning kan jag lägga på andra lustfyllda trädgårdsaktiviteter.
