Hem

torsdag 25 maj 2017

Minnen

demenssjukdom

Att odla växter kan vara att odla minnen. Aklejor kan göra att man minns hur det var att vara barn. Doften av tulpaner kan få en att minnas farmors trädgård. Syrener kan göra att man hamnar på en skolavslutning som var för länge, länge sen. Härom dagen pratade jag med min farmor i telefon, farmor som bor på ett äldreboende för demenssjuka. Ibland har det känts tungt. Jag som är så fäst vid min farmor önskar jag kunde spola tiden tillbaka, så att allt blev som vanligt igen. Då, när jag var liten och farmor skötte sin stora välfyllda trädgård. När ingen rullstol ännu fanns.

demenssjukdom

När syrenerna utanför köksfönstret blommar brukar jag tänka att de är som en tidsmaskin. Doften får mig att färdas till en annan tid, en annan plats eftersom den är så djupt förankrad i minnen. Farmor har svårt att minnas det nya, men det gamla finns kvar. Och en del av det gamla har vi gemensamt. Vi pratade om sommarblommor. Plötsligt sa farmor att hon måste plantera om sina pelargoner. De röda pelargonerna som övervintrat i förrådet. Varken förrådet eller pelargonerna finns kvar. Bara i våra minnen. Fast det är i minnena farmor lever ibland och då blir minnena på riktigt. Jag hängde med. Farmor ville köpa något till pelargonerna och jag föreslog blå lobelia. Det tyckte farmor va fint. Farmor skulle planera mat också och vi pratade om lax. Mycket ont har sagts om demens och inte är det roligt, men i vårt samtal var det ändå en befrielse. Allting var som vanligt för en stund. Farmor ska plantera om sina röda pelargoner. De som blommar så fint i våra minnen.



6 kommentarer:

  1. Tråkigt att se sina nära bli gamla och dementa, men du beskriver det väldigt kärleksfullt. Och lukten är det bäst utvecklade sinnet för att återkalla minnen. Har du provat att ta med en kvist syren till farmor?
    //Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att lämna syrener när jag hälsat på. Det är en bit att åka. Men vi har pratat om syrener desto mer. För några år sedan när farmor bodde i sin lägenhet, gick hon till ett närliggande buskage för att dofta på blommorna där. Hon berättade att det växte syrener bredvid hennes lekstuga när hon var liten. Satt man i stugan såg man syrenerna genom fönstret. Fönstret gick att öppna och när vinden tog den tag i den vita gardinen doftade det syren. Farmor tyckte det hemskt flott när gardinen svepte i vinden. Idag blommar syrenerna utanför min dotters lekstuga. Det känns vackert på ett särskilt sätt.

      Radera
  2. Fina tankar! Har själv en pappa i samma fas som jag pratar tomatplantor och kompost med. Det är så märkligt med livets slut. Det finns så mycket vemod. Jag tänker att det gäller att njuta av samvaron som innehåller här och nu!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Särskilt kompost, kan vara väldigt läkande och också kraftfullt att tänka på. Komposten är ju trädgårdens egen symbol för att livet alltid går vidare. I komposten möts det gamla med förmultningen och uppstår sedan i nytt liv. Vissnandets vemod omvandlas till växtkraft <3

      Radera
  3. Så smukt beskrevet om din farmor. Du har et stor talent for at skrive. Jeg ved lige præcis, hvad du mener, når du skriver at du ville ønske, du kunne spole tiden tilbage. Tid smuldrer som sand mellem hænderne på én. I barndommen føles alting som en evighed. Og så lykkeligt: At din tid med din farmor var - og er - så god.
    Kærligst fra Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barndomens evighet är något att drömma sig tillbaka till. I trädgården är tiden bara en illusion.

      Radera