Hem

fredag 12 september 2014

Septembers lummighet

sensommarrabatt

Så här i början av september känns det lite som om trädgården nästan övergår i natur. Perennerna väller och sväller i sin frodighet, ramlar in i varandra och bildar en grön skön massa. Trädgården är vild och vacker i sin lummighet och det är en njutning att ta del av det lugna tempo som råder bland växter som snart ska gå till vila. På sätt och vis skulle jag bara vilja låta allt vara som det är och sedan låta höstens gnistrande frost lägga sig över hela härligheten, men nu är också tid för delning och flyttning av växter. Ett nödvändigt arbete för att trädgården ska fortsätta utvecklas åt det håll jag vill. För det är ju just det som skiljer trädgård från natur, att man som trädgårdsägare med varsam hand hjälper växterna att fortsätta växa i den riktning man vill att de ska. Trädgården är på så sätt människans egna lilla paradis där man för en stund kan leka Gud och skapa sig sin egen värld i färg och form.



5 kommentarer:

  1. Det var en bra mening, att trädgården övergår
    i natur. För det gör den minsann här, växer så
    jag hinner inte med.
    Ha en bra helg
    Kramar/AM

    SvaraRadera
  2. Ja, det är nåt vilsamt i förfallet och många sköna eftermiddagar har det varit på sistone med delning och nyplantering.
    Ha det så gott i helgen
    Anette

    SvaraRadera
  3. Hej, tack för ditt besök hos mig. Ser att vi har samma intressen och att du målar härliga bilder. Jag tittar in en annan dag för nu är klockan alldeles för mycket, ses igen Irene

    SvaraRadera
  4. Känslan att bara vilja släppa taget känner jag igen. Men sensommar är ju en bra tid att plantera och justera i rabatterna så det blir en hel del arbete ändå. Och nu är det dags att sätta alla tulpanlökar, så en hel del pyssel blir det ju/ Titti

    SvaraRadera