Hem

lördag 12 oktober 2013

Vart leder höstens stig?

trädgårdsblogg
Höstens stig är kantad av starka känslor.

När kraften tar slut, när jag är orolig, ledsen eller extra fundersam brukar jag hitta trösten jag söker i naturen. I naturen ingår min trädgård. Där visas dagligen nya bilder av små livsunder som stöttar i det egna livet. Under hösten kommer starka känslor. Ibland lite vemod över att vi snart måste lämna det som varit. Löven vissnar och faller av. Blommorna skrumpnar och dör. Men träden står kvar, blommornas rötter övervintrar eller så släpper de frön. Var gång det händer är unik och ny. Ändå har allting hänt förut. Ingenting är nytt under solen. I det kan man tryggt vila.

höst i skogen

Det är inte bara trädgård och natur som emellanåt går i höst. Även vi människor hamnar på höstens stig ibland. Ju längre vi vandrat desto närmre kommer vi ljuset, på det ena eller andra sättet. En del höstar och vintrar blir extra långa och påfrestande. En höstvandring kan kännas olidligt lång men när det blivit som allra mörkast återvänder ljuset och kraften igen. Varje gång hägrar en ny vår. I slutet av tunneln finns alltid ett ljus. Allting är så fiffigt uträknat att jag ryser när jag tänker på det. Allting finns alltid kvar.



6 kommentarer:

  1. Så tänkvärda, kloka och vackra ord! Du verkar vara en så himla fin människa Carolin! Förstår precis vad du menar med höstens vemod. Jag brukar tänka som du beskriver, fast i det lilla käcka mottot "efter regn kommer solsken" :) Lite löjligt kanske men jag försöker att göra mitt liv ljust, lättsamt och lekfullt. Det är den stigen jag mår bäst av att gå på. Å allvaret kommer med livet ändå.

    Tack finaste du! Jag hoppas att du mår bättre <3 Ja det där Stigbergstorget gillar jag med, det är en så stor och så liten plats på samma gång. Massa kramar och styrkekärlek till dig!! <3 Jennie

    SvaraRadera
  2. Tack för det Jennie :) Och det gör du rätt i. Man ska ta till vara det som är riktigt roligt, det blir bäst så. För mig finns allt det där i trädgården :) Märklig plats egentligen, ingen annan stans kan få mig så glad och intresserad. Ja, det är klart - naturen i sådana fall men där får jag inte härja och husera som jag vill :D Stor kram! /Carolin

    SvaraRadera
  3. Vilken fin beskrivning Carolin! Livet innehåller många känslomässiga höstar, vintrar, vårar och somrar. Det känns då ibland som att vintern aldrig ska ta slut, som att det aldrig vänder, men att tänka så som du gör och jämföra med årstider är ju himla smart. Då vet man med säkerhet att det alltid vänder! :) Tack!
    Kram kram från Esmeralda

    SvaraRadera
  4. Ja precis, man håller sig med vårar, somrar och vintrar också :) Så bra och fint att du kunde se texten precis så som jag menade med den :) Allt gott till dig! /Carolin

    SvaraRadera
  5. Fint du beskriver livscykeln. Jag kan också känna vemod inför en lång och mörk vinter särskilt i år då vi förlorat en son i en meningslös bilolycka med älg. Men så får svärdottern veta att hon väntar en son. Vi är alla övertygade att det är en ny Oskar som liknar honom i allt. Det är med den tron vi får se framåt./ Luna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Luna för det svåra du delar med dig av. Tänker mycket på dig och din familj, att ni kan finna tröst i detta. Det är som du berättar precis som i texten. Väldigt gripande, starkt och vackert, även hoppfullt i det stora vemodet . Också så svårt att finna de rätta orden i de svåraste stunderna - då hjälper naturen att visa och ge trygghet.

      Önskar er allt bra och lycka med framtiden och det nya barnet <3 Skickar många styrkekramar och ljus i hösten. Snart kommer våren och en ny liten människa föds. Allt gott till dig och de dina /Carolin

      Radera