Sommarpaus

Nu tar jag min vanliga sommarpaus och låter datorn vila. Någon gång i augusti tittar jag in här på bloggen igen. Och tills dess, vill jag önska alla en riktigt härlig sommar. Hoppas vi ses igen!

Gammaldags buskrosor

Gammaldags buskros 'Madame Boll'

År 1867 är ett viktigt årtal i rosornas historia. Då skapades den första moderna rosen, en tehybrid som döptes till 'La France'. Alla rosor som kommit till före 1867 kallas gammaldags rosor. Därefter benämns de som moderna.


Gammaldags klätterros 'Russeliana'

De gammaldags rosorna skiljer sig från de moderna i huvudsak genom att de oftast blir rejäla vedartade buskar som översållas av blommor, oftast bara en gång per sommar. Blomningen infaller vanligtvis under några härliga veckor i juli. De moderna rosorna uppför sig däremot ofta som en perenn. De fryser ner under vintern och håller sig förhållandevis små. I gengäld blommar de vid rätt skötsel hela sommaren.


'Madame Boll'

Men det finns en del undantag, som den gammaldags buskrosen 'Madame Boll' som remonterar till långt in på hösten. Under flera somrar har hon blommat fint i min trädgård. Men en sak kan sägas, Madame Boll är lika känslig som vacker. Vid regn och fuktigt väder klibbas rosorna ihop. Men sånt kan man stå ut med. För efter regn kommer solsken och då briljerar blommorna igen, doftar härligt och strålar av färg.

Tiden är bara en illusion

Gammaldags buskros 'Hurdal'

De senaste dagarna har jag varit mycket i trädgården, tänkt, rensat och klippt. När jag satte igång, då häromdagen, var jag ganska "ur balans." Men som vanligt blev det bättre och bättre ju fler timmar jag spenderat i växternas närhet. Kom att tänka på en dag för några år sedan när jag inte alls mådde så särskilt bra. Vi gick en promenad i skogen där det ligger en gammal stuga där något öppnat ett café. Vi gick in och förvånades över alla häxdockor som hängde i taket. De var handgjorda, beställda från England och de flesta gick att köpa. Länge, länge studerade jag häxorna, för jag bestämde mig på direkten att jag ville köpa en. Inte förrän jag valt ut en speciell häxa såg jag att varje docka bar på ett budskap, en textad lapp som var knuten vid häxans kropp. På min stod det: Tiden är bara en illusion.


Luktpion Paeonia lactiflora 'Sarah Bernhardt'

Sedan några år hänger min häxa upphängt i taket på glasverandan så att hon kan blicka ut över trädgården. Hennes budskap, tiden är bara en illusion, har jag tänkt och känt på mycket. Och jag tror kanske att det var en mening med att jag skulle välja just den dockan. Många av växterna jag odlar bär på historier. Jag tycker om att tänka på det. Och jag tycker om att tänka på hur människor levt före mig, och hur de kommer leva efter mig. Vi blommor och människor är detsamma nu som då. Bara tiderna förändras. Kanske tiden är en illusion? Om den är det luras vi av vår tid. Om tiden är en illusion får vi större valmöjlighet och acceptans för våra liv. Och inte minst, vi kan strunta i vår egen dödlighet...



...för allting fortsätter på andra sidan förvandlingen. Den förunderliga förvandlingen som kallas kompost. Sen kommer våren, uppståndelsen. Och sommaren med blommor och ljus. Det är märkligt nära inpå livet man kan komma i en trädgård. Man får lugnet och man får visheten, att tiden nog faktiskt bara är en illusion. Ingenting är nytt under solen. Allt är för evigt.

Favorit från förr

Borstnejlika Dianthus barbatus

Borstnejlikan är en vacker, spännande växt. I Olof Rudbecks katalog över växter i den botaniska trädgården i Uppsala från 1685 räknas inte mindre än femton olika sorters borstnejlika upp. Borstnejlikan bär på många års trädgårdshistoria och kan hittas i många gamla trädgårdar, inte sällan vid övergivna torp, där den överlevt tillsammans med syren och ibland pion. I år har de äntligen blivit så där många som jag längtat efter och de växer på flera platser i trädgården.



En del blommor är tvåfärgade, andra har vackert mönstrade blad.



De första nejlikorna som blommade i trädgården för några år sedan var alla cerise. Men som borstnejlikor alltid gör bar de anlag för massor av andra nyanser. Deras avkommor visade färger från vitt till näst intill svart.



Det är minst lika spännande att se borstnejlikor dyka upp med nya färgkombinationer som aklejor och stockrosor. Och så doftar de fint också, kryddigt och gott på ett väldigt somrigt vis.

Luktpion 'Felix Crousse'

Piontiden är här och som vanligt är den alldeles underbar!


Luktpion Paeonia lactiflora 'Felix Crousse'

Felix Crousse är en gammal senblommande sort med djupt hallonröda blommor som är mer eller mindre fyllda.



Felix Crousse är kanske inte riktigt lika ljuv som Sarah Bernhardt eller Festiva Maxima. Men en trädgård mår bra av en riktig färgklick här och var, därför kommer Felix Crousse ändå till sin rätt och livar upp på ett härligt sätt bland lugnare nyanser.

Magiskt ljus

Vit fingerborgsblomma Digitalis

Ibland överträffar verkligheten sig själv. Blommorna fångar kvällsljuset på det mest sagolika sätt! Ikväll vilar frid och ro över trädgården. En efterlängtad stund efter några blåsiga dagar.


Storklocka Campanula persicifolia 'Alba'

Midsommar

Oavsett om man firar midsommar eller ej, befinner sig i stan eller på landet, har trädgård eller inte, så tycker jag det är en bra idé att se och tänka lite extra på allt som blommar just nu. Sommaren är här och den är fantastisk. Till och med gräsen blommar med sina vippor. Längs varenda vägkant och stig tittar intressanta växter fram, och i gräsmattorna, under våra fötter, blommar örter som klöver och tusensköna. Nu kan man njuta av det stora i det minsta lilla. När blommorna finns här är man aldrig ensam. Om de är tama eller vilda spelar ingen roll. De ger oss människor kraft, lugn och kloka tankar.

Jag önskar alla en fin och bra midsommarhelg <3

Ljusa juninätter

Dagarna är soliga och sommarvackra, men jag gillar nätterna minst lika mycket. Nu är himlen ljus hela natten igenom. Jag tycker om att månen ser ut som en pärla och att himlen färgas gråblå. Att gå en trädgårdsrunda en juninatt ger en magisk känsla. Särskilt om man odlar vita blommor. De som lyfter och svävar så förtrollat i dunklet.



Pionerna lyser som John Bauers vita flugsvampar gör ur trollskogens mörka mossa. I framtiden vill jag vara vaken mer om nätterna och filura i lugn och ro när allt är stilla. Då, när det är så lätt att inspireras och sinnet är klart. Då, vill jag leva som en nattuggla och somna fram på morgonen. Jag vill sova om förmiddagarna och vakna lagom till lunch. På nätterna ska jag titta på djur och blommor, skriva berättelser och lyssna på tystnaden.


Austinros Winchester Cathedral

Desto fler bra dagar man gör sig...

...desto färre dåliga får man.

Täckodla, eller inte?

I år täckodlar jag inte i rabatterna, därav ogräsinvasionen. Förra året vid den här tiden kunde jag luta mig tillbaka och konstatera att täckodling är extremt bra lösning om man vill göra annat än att rensa. Jag hade lagt ett mycket tjockt lager löv över jorden på hösten. Lövtäcket var otroligt effektivt att hålla ogräs borta. Jag var så innerligt nöjd. Och ännu nöjdare blev jag när torkan kom och jag insåg att täcket höll kvar fukten också, så jag dessutom inte behövde slösa vatten. Men så hände något. Jag började få fästingar, och det varenda gång jag gick ut. Först ville jag inte inse att det kunde ha med löven att göra, men tillslut var jag tvungen att tänka om.


Hurdalsros

Nu är fästingproblemet försvunnet. Fästingar vill ha en fuktig miljö och de gillar lågt sittande grenar, därför har jag klippt av de lägsta grenarna på rosorna och inget nytt täcke läggs. Luft kommer in i rabatterna och torkar upp. Dessutom har jag glesat ut bland växterna så det bildats en del öppnare partier. Det känns lite trist att sluta täckodla i stor omfattning eftersom det är bra på så många sätt, men gräsklippet sprider jag fortfarande. Det äts upp av marken fortare än kvickt och ger fin och bra näring. Dessutom minskar snigelskadorna. Gräsklipp runt det man vill skydda är toppenbra!



Kan tro att maskarna är besvikna i år. De älskar ju täckodling. Men så har de ju komposten där de kan bo. Jag fortsätter min rensning och påminner mig om att fästingarna kanske ändå var bra, för nu får jag ju rensa ogräs igen, som jag faktiskt, om ärligheten ska fram, tycker är mysigt och kul. Det skingrar min tankar, får mig lugn, och efteråt ser det väldigt prydligt ut. Nu har jag en ursäkt och anledning att inte tvätta fönster, jag måste ju rensa!